Tillbaka   Hieronymus tävlingsdebut på stpb 2009-09-07 Luften vibrerar av spänd förväntan. Det är trångt, mörkt, och överallt syns blinkande lampor. Spridda entusiastiska utrop ekar mellan väggarna och varvas med rop i frustration. Värmen är påtaglig. I ett hörn står en grupp män och dricker ur sina ölburkar, iskallt betraktandes sin omgivning. Könskvoten är 29 män och 2 kvinnor. Nej, det är inte baren på en finlandskryssning. Det är månadstävling i Flippergubbens nya lokaler. Detta är den allvarsamma, dramatiska och engagerande berättelsen om en tävlingsdebut. Jag ska vara ärlig, det brukar man vinna på. Jag spenderade en del tid med att fundera över om det var smart att debutera i en månadstävling. Borde jag avanmäla mig; Har jag inte lite ont i höger pekfinger? Sendrag i vänster stortå? Tillfällig blindhet? Borde jag råna en 7Eleven på vägen till lokalen och bli arresterad av polisen? Eller ska jag inte bara inse att förnedringen kommer att bli alldeles för smärtsam? Tack vare min kollega Terre stannade det dock vid obskyra idéer – och vi drog till tävlingen ihop. Moraliskt stöd, kallas det. Första tävlingen för båda. Tomas DiLevas ”Vi har bara varandra” ekade tomt i min skalle. Det finns få saker jag är känd för - möjligen inga. Men något jag absolut inte är känd för, är att ha kontroll över mina nerver. Döm av min förvåning då nerverna faktiskt kändes helt OK vid framkomst till den flipperfyllda källaren. Min teori var att inte värma upp med så mycket spelande (”Och absolut inte på Attack from Mars, du kommer att bli fylld av ångest och vredesmod!”) så jag flöt mest runt, försökte se världsvan ut på ett flipperspelar-aktigt sätt och lyckades småprata med några barmhärtiga själar. Men sedan var det tävlingsdags, något jag faktiskt förträngt. Regelgenomgång, gruppindelning, massor av namn och en förvirrad känsla spred sig i min rastlösa själ. Första spelet: F-14 Tomcat. Två spelare med blygsamma resultat och på något sätt lyckades jag vinna. Började smått fantisera om att alla jag mötte under hela tävlingen enbart fick spela spel som de aldrig hade spelat och att jag då skulle ha turen att ta ett par segrar. Fast, säg den lycka som varar – naturligtvis är Stockholm Pinball fyllt av flipperrävar som galant bemästrar både teknik, spel och strategi – och så fort det faktiskt kom igång ”riktigt” spel i matcherna hade jag inte mycket att sätta till. Jag blev slentriankrossad på The Shadow (av både P.Lindberg och MCR), jag blev förnedrad på Theather of Magic (av mice) och jag fick beskåda hur en multiboll på Guns’N’Roses ska tas (Svante). För att nämna några saker. Men fyra segrar blev det, ingen av dem var speciellt glamorösa och minst en var mycket tveksam. Man kan misstänka att jag vann för att mina motståndare slappnade av när de såg motståndet. Förlusterna var såklart många fler än vinsterna, men jag höll modet uppe även med sju förluster i rad. Dels var det ju faktiskt roligt, och dels var folket så trevligt (vad hade jag trott?). Sen var det ju rätt kul att få studera flipperskickligt folk, kanske kan man rentav ha lärt sig något… Hur som helst så är första tävlingen avklarad. Nu ska jag bara nöta tusen timmar innan jag vågar ställa upp igen. Fotnot: De spel som jag under tävlingen fick spela var F-14 Tomcat, Black Knight 2K, The Addams Family x2, JunkYard, The Shadow x2, Star Wars x2, Guns’N’Roses, Mousin’ around, Theater of Magic, Star Trek samt Fish Tales. Med andra ord en bra spridning! /Hieronymus Tillbaka